Kaffebönor

Koppning av “Best of Panama 2009”

Då Fredrik har vissa släktband till Sveriges nordligare delar har han också möjligheten att ibland kika in hos störtsköne Costas och snacka lite kaffe. Vid det senaste besöket såg denne underbare grekiske norrlänning till att förse Fredrik med prover på de tre vinnarna av “Best of Panama 2009” och det var alltså dessa vi skulle avpröva en tisdagskväll sent i Maj. Denna gång var det en lätt decimerad utgåva av badcoffee.com i form av Dan, Fredrik och Joakim. .

Valet av testmetod föll efter en kort diskussion och kanske föga överraskande på Aeropressen. Vi inledde med att justera in kvarnen och vågen på J&N’s Biloya Natural.  Efter två omgångar kände vi oss mycket nöjda med den fina söta smaken som Biloyan presenterade och kände oss redo att ge oss på det bästa Panama har att erbjuda. Naturligvis använde vi oss av filtrerat “vinnarvatten” från förra sommarens vattentest.

#3 Pacamara Don Julian, Gonzalo Rojas
Redan när vi satte näsan till Pacamaren visste vi att vi skulle få några helt extraordinära smakupplevelser. En doft av hö var det första som slog oss. Smaken var mer te än kaffe och smakade frisk med massor av syra. Det fanns ingen som helst beska i koppen. Dan proklamerade genast att detta var det häftigaste han hade druckit i år.

#2 Geisha Carleida, Finca Carleida
Geishan hade även den väldigt mycket syra att erbjuda. Karaktären var av samma typ som Pacamaran om än lite spretigare i smaken. Liknelser vid beaujolaisvin kom på tal.

#1 Esmeralda Special, Hacienda La Esmeralda
Ett otroligt välbalanserat kaffe med mycket kropp. Den hade många av de egenskaper som vi tidigare funnit i Pacamaran.

Innan vi vågar oss på att sammanfatta dessa mycket speciella kaffen vill vi kort delge en diskussion som inledde kvällen; Det har på sista tiden i kaffekretsar talats om att man borde komma vidare från jakten på de extrema smakerna som tex Biloyan och Arichan ger och iställer ängna mer utrymme åt mer välbalanserade kaffen, t ex från COE. När ett COE kaffe knappast går att hitta under 600 kr/kg, är det då rimligt att begära att dessa pengar ska betalas för ett “välbalanserat kaffe”. Förväntar sig inte konsumenten något utöver det vanliga i de prisklasserna? Kommer den nya jakten skiftas från att hitta rena blåbär i koppen till att uppleva det mest välbalanserade kaffet möjligt?!?

Dessa tre kaffen är väldigt annorlunda mot vad vi normalt hittar hos våra handlare och vi känner oss mycket priviligerade över att få ha prövat dem.Att utse någon vinnare är inte möjligt, de är alla fantastiska på sitt sätt. Esmeraldan och Pacamaran är ganska lika men vi tycker oss kunna känna lite med kropp i Esmeraldan. Pacamaran var som sagt lite spretigare och vi tycker den hade lite mer karaktär, men det kanske är vår förkärlek till de polariserande smakerna som talar här.
Åter igen ett stort tack till Costas och Costas Roastery.

PS/ Några fler bilder hittar du här… / DS

PS / Andreas på First Crack Coffee har också smakat på dessa finfina kaffen… / DS