Badcoffee går ut stenhårt 2010 och får till en träff där samtliga är närvarande (plus hemlig gäst) redan den 6 januari. Det känns minst sagt lovande. Första mötet för året innebär styrelsemöte och genomgång av det gångna året. Att gå igenom det gångna året kaffemässigt för badcoffee gick fort, väldigt fort. Det blev helt enkelt inte så många kaffeträffar som vi hade hoppats på, men vi gråter inte över spilld mjölk utan ångar på med nya krafter och nytt fokus 2010. Vad har vi gjort istället? Cyklat, skaffat barn och nördat ner oss på annat håll…

Kvällen började med en något för syrlig soppa för att därefter snabbt övergå till kvällens tema: Intelligentsiakaffe. Den hemliga gästen för kvällen, Jens Brine, hade med sig kaffe till badcoffee efter sitt besök på Intelligentsia Venice i Los Angeles. Badcoffee har druckit en hel del kaffe i USA men det var första gången som vi hade färskrostat jänkarkaffe, som vi kunde prova här hemma. Vi ska dock poängtera att våra prover denna kväll var högst ovetenskapliga och utan professionell utrustning vilket innebär att vi inte kan uttala oss nämnvärt om kaffet i sig.

Espressokaffet vi provade, på en något krasslig BFC Junior Plus, var Intelligentsias klassiska Black Cat. Vi körde skotten i naket dubbelfilter (ca 21g) samt i naket enkelfilter (11g) där de bästa skotten kom från enkelfiltret. Smakmässigt var det inte ögonbrynshöjande utan det smakade snarare som en klassisk italiensk blandning än något annat. Men som sagt, vi kan egentligen inte säga något om Black Cat då vi inte provat kaffet enligt “badcoffee-standard”.

Däremot tycker vi att Intelligentsia singel, Colombia Action Lot: El Nogal, var elegant med fin syra och skön munkänsla. Den bryggde vi i Aeropress med 18 g kaffe till 2 dl vatten (90 grader).

Kvällen rundades av med round table med Jens Brine i fokus och snack om framtidens maskiner, filterkorgar och högprofilshjul.

Valet av testmetod föll efter en kort diskussion och kanske föga överraskande på Aeropressen. Vi inledde med att justera in kvarnen och vågen på J&N’s Biloya Natural.  Efter två omgångar kände vi oss mycket nöjda med den fina söta smaken som Biloyan presenterade och kände oss redo att ge oss på det bästa Panama har att erbjuda. Naturligvis använde vi oss av filtrerat “vinnarvatten” från förra sommarens vattentest.

#3 Pacamara Don Julian, Gonzalo Rojas
Redan när vi satte näsan till Pacamaren visste vi att vi skulle få några helt extraordinära smakupplevelser. En doft av hö var det första som slog oss. Smaken var mer te än kaffe och smakade frisk med massor av syra. Det fanns ingen som helst beska i koppen. Dan proklamerade genast att detta var det häftigaste han hade druckit i år.

#2 Geisha Carleida, Finca Carleida
Geishan hade även den väldigt mycket syra att erbjuda. Karaktären var av samma typ som Pacamaran om än lite spretigare i smaken. Liknelser vid beaujolaisvin kom på tal.

#1 Esmeralda Special, Hacienda La Esmeralda
Ett otroligt välbalanserat kaffe med mycket kropp. Den hade många av de egenskaper som vi tidigare funnit i Pacamaran.

Innan vi vågar oss på att sammanfatta dessa mycket speciella kaffen vill vi kort delge en diskussion som inledde kvällen; Det har på sista tiden i kaffekretsar talats om att man borde komma vidare från jakten på de extrema smakerna som tex Biloyan och Arichan ger och iställer ängna mer utrymme åt mer välbalanserade kaffen, t ex från COE. När ett COE kaffe knappast går att hitta under 600 kr/kg, är det då rimligt att begära att dessa pengar ska betalas för ett “välbalanserat kaffe”. Förväntar sig inte konsumenten något utöver det vanliga i de prisklasserna? Kommer den nya jakten skiftas från att hitta rena blåbär i koppen till att uppleva det mest välbalanserade kaffet möjligt?!?

Dessa tre kaffen är väldigt annorlunda mot vad vi normalt hittar hos våra handlare och vi känner oss mycket priviligerade över att få ha prövat dem.Att utse någon vinnare är inte möjligt, de är alla fantastiska på sitt sätt. Esmeraldan och Pacamaran är ganska lika men vi tycker oss kunna känna lite med kropp i Esmeraldan. Pacamaran var som sagt lite spretigare och vi tycker den hade lite mer karaktär, men det kanske är vår förkärlek till de polariserande smakerna som talar här.
Åter igen ett stort tack till Costas och Costas Roastery.

PS/ Några fler bilder hittar du här… / DS

PS / Andreas på First Crack Coffee har också smakat på dessa finfina kaffen… / DS

Så var det återigen dags för ett test av badcoffee.com. Denna gången gav vi oss in i kopparnas värld. Vi hade redan innan testet nog insett att testet skulle bli relativt subjektivt och kanske inte så vetenskapligt. Som vanligt hade vi planerat för dubbelt så mycket som vi hann med, men vi känner trots det att vi kommit ganska nära de egenskaper som vi vill att en bra kopp ska ha.

Måndag den 16 januari kl 18:30

Vi träffades hos kvällens värd, den evige klippan Mattias Sjöbäck, i Johan & Nyströms lokaler i Malmö. Efter att vi känt och klämt lite på några maskiner och dragit ett par skott på det nya, ytterst angenäma, kaffet Panama Cruz Sun Dried körde vi igång.

En uppsjö av espresso- och cappuccinokoppar som vi rotat fram i våra hem ställdes upp på bänken för att sedan sorteras och prioriteras. Vi gjorde ett urval av koppar som var och en hade något karakteristiskt som gjorde dem unika och, som vi kände, representerande marknaden. Vi beslöt oss för att börja med espressokopparna för att därefter ge oss i kast med cappuccinokopparna. Testet genomfördes med följande parametrar:

• Kopp: Producent & modell
• Vikt i gram
• Volym i ml: Vi mätte volymen genom vikt med nykokt vatten
• Pris: Anges ungefärligt och där möjligt även inköpsställe
• Design & karaktär: En mycket subjektiv parameter men som ändå känns mycket viktig.
• Drickkänsla: Hur upplevs koppen i drickmomentet.
• Helhetsintryck: Några slutliga tankar.

Vi använde lite olika kaffebönor, men de flesta test kördes med J&N Isola. Liksom vid tidigare test har besluten tagits kollektivt genom diskussioner och det som redovisas här är alltså inte en enskild persons åsikter utan hela gruppens.

Piansa (IPA) Vikt: 127 g Volym: 52 ml Pris: ~70 kr kan bla köpas på Nesta i Malmöjjjjj
Design & karaktär:	Lite sjabbig glasyr och lite instabil att hålla i. Likt flera andra koppar har den ett kaffemärke tryckt på sidan som gör att det helst ska serveras just det kaffet. Djupet i koppen gör att kaffet ser mörkare ut.
Drickkänsla:	Sitter bra i handen med bra balans. Kaffet ligger långt ner så koppen måste vinklas mycket.
Helhetsintryck:	Lite förnäm känsla jjjjj
Filippa K (Rörstrand) Vikt: 118 g Volym: 130 ml Pris: 2 för 199 kr Dukajjjjj
Design & karaktär:	Känns väldigt 2005. Mycket välgjord och imponerande produktionsteknik men på det stora hela inte så snygg.
Drickkänsla:	Man får en espresso, men den stora volymen gör att man förväntar sig en kopp med bryggkaffe.
Helhetsintryck:	Vi tog med denna kopp för den är så otroligt spridd och kan hittas i väldigt många svenska hem. Vi skulle tro att den kan passa bra till en enkel amerikano, aero eller press. Men det är ingen espressokopp. Den gör sig däremot mycket bra till glögg. jjjjj
Johan & Nyström  Vikt: 146 g Volym: 53 ml Pris: 60 kr jjjjj
Design & karaktär:	Medelbra finish. Avrundningen i botten är bra för créman.
Drickkänsla:	Kanske lite för tjock.
Helhetsintryck:	Detta är en bra baskopp som känns väldigt lagom och inte sticker ut. jjjjj
Turkisk kopp  Vikt: 60 g Volym: 78 ml Pris: Okäntjjjjj
Design & karaktär:	Exklusiv känsla dock lite platt i örat. Finishen är fenomenal.
Drickkänsla:	Det är det tunnaste godset av alla testade koppar. Det tunna godset gör att det känns som man får en närhet med kaffet. Lite för stor för espresso.
Helhetsintryck:	Passar bra för ett sött eller syrligt kaffe som är lite finare. Guldkanten gör att den inte kan köras i micro (för uppvärmning, alltså). jjjjj
Café Danesi Vikt: 126 g Volym: 60 ml Pris: 60 kr  jjj
Design & karaktär:	Mycket estetisk och väldigt välgjord.
Drickkänsla:	Svårdrucken i och med att den tar emot näsan för mycket och man då måste böja nacken för att få ner det sista.
Helhetsintryck:	Lite väl mycket pannacottakopp, men den har mycket karaktär. jjjjj
Miscela d’Oro (ACF) Vikt: 173 g Volym: 58 ml Pris: 60 krhhhh
Design & karaktär:	Ser ut som en cafékopp, en välbygg stridsvagn.
Drickkänsla:	För tjock, men näsvänlig.
Helhetsintryck:	Lite vulgär Buddha-känsla. Mycket vikt för pengarna. jjjjj
Iittala Taika Vikt: 126g Volym: 60 ml Pris: 90 krhhhh
Design & karaktär:	Först och främst är ugglor supercoola. Lätt att hålla med bra fingergrepp. Koppen har mycket hög finish men utan mönstret skulle den inte ha någon karaktär överhuvudtaget.
Drickkänsla:	Kaffet känns för långt bort. En djup kopp gör också att det kan vara svårt att bedöma färg och ton på kaffet.
Helhetsintryck:	Utan att ha provat tror vi den skulle passa bra till en Lungo. Den hör till samma typ av kopp som Filippa K och ämnar sig också bra till glögg. jjjjj
Shotglas Vikt: 207 g Volym: 60 ml Pris: Okänthhhh
Design & karaktär:	Materialet med det tryckta strecket gör att den känns väldigt mycket bar, men å andra sidan gör glaset att den visuella upplevelsen vid extraktionen blir hög och den visar créman väldigt bra.
Drickkänsla:	Glaset är bra för att utvärdera teknik och kaffe men inte för att dricka ur.
Helhetsintryck:	Ger mycket bra kontroll vid extrahering. jjjjj
IKEA Vikt: 109 g Volym: 90 ml Pris: 9 krhhhh
Design & karaktär:	Bra grepp där man kan få in fingret i örat men hela koppen känns för stor. Billig glasyr som slits hårt med tiden.
Drickkänsla:	Inte tillräckligt mycket pondus.
Helhetsintryck:	Vi valde att ta med IKEA-koppen då den säljs i så stora mängder. Man får otroligt mycket kopp för pengarna men vid en kort shot är den för stor. jjjjj
d’Ancap Torino Vikt: 144 g Volym: 67 ml Pris: 60 krhhhh
Design & karaktär:	Bra klar finish i glasyren med ren och vit färg. Lite dussindesign som inte utmanar särskilt.
Drickkänsla:	Ligger bra mot läppen med trevlig tjocklek.
Helhetsintryck:	En bra baskopp som inte har många fel men heller inte utmärker sig. jjjjj
La Marzocco  (ACF) Vikt: 130 g Volym: 62 ml Pris: 40 kr hhhh
Design & karaktär:	Guldtrycket är snyggt, men delade åsikter om off-white tonen.
Drickkänsla:	Lite för vid men bra ”rull” i koppen där utformningen gör att man inte behöver böja huvudet bakåt för att svepa sin shot.
Helhetsintryck:	Den vi testade var off-white med guldtryck men idag säljs den i helvit med rött tryck. Det är en bra och starkt byggd baskopp som inte har så många fel, men dock känns lite väl 2006. jjjjj
Filicori  Zecchini (IPA) Vikt: 138 g Volym: 65 ml Pris: 50 krhhhh
Design & karaktär:	Koppen i sig är inte så snygg och örat passar inte in med koppens form.
Drickkänsla:	Mycket bra känsla mot läppen som förstärks av tulpantoppen.
Helhetsintryck:	Koppen är utformad med lite av en tulpanform med varierande godstjocklek (tjock i basen tunn upptill). Det är en väldigt bra kopp och kanske den bästa baskoppen i testet. jjjjj
Pappmugg Vikt: 3,5 g Volym: 105 ml Pris: 50 örehhhh
Design & karaktär:	Det är en pappmugg, vad ska man säga!?
Drickkänsla:	Inte bra
Helhetsintryck:	Att dricka ur en pappmugg har lite festivalkänsla och vi kom fram till att eftersom man ju alltid sveper en espresso på plats har en pappmugg till detta ändamål ett väldigt litet existensberättigande. jjjjj

På det stora hela kan vi väl säga att koppen har betydelse. Inte sådär speciellt avgörande på själva smaken, utan mer på helhetsupplevelsen. En väldigt grov generalisering som vi kom fram till var att tjocka grövre koppar gör sig bra till lite kraftigare kaffen och en tunnare mer elegant kopp passar bra med ett sötare/syrligare kaffe av lite ”finare” typ. Det ska dock tilläggas att självfallet kan din favorit-etiopier på det lokala rosteriet smaka helt underbart en liten knubbig tjock kopp och såklart även det omvända. Att göra koppen tunnare i överkant för bättre läppkänsla är en idé som fler tillverkare borde anamma.

På planeringsstadiet hade vi också med temperaturstabilitet som parameter, men kom fram till att det inte är särskilt relevant för en espresso som ska drickas direkt. Tjockleken på koppen har snarare att göra med känslan i handen än att den håller värme länge.

Vi måste passa på att tacka J&N som var otroligt givmilda både med att låta oss använda deras lokaler och att de stod för kaffet. Ett extra tack till Mattias Sjöbäck, som tålmodigt satt med hela kvällen som en outtömlig kunskapskälla med expertråd.

Vad hände då med testet av cappuccinokoppar? Som sagt planerar vi alltid dubbelt så mycket som vi hinner så det blir en annan gång.

Några andra länkar till olika kopptester

	http://coffeegeek.com/proreviews/detailed/cups
	http://coffeecollective.blogspot.com/2008/01/cups.html

Som vanligt var det en fantastisk uppslutning i Malmö. 19 deltagare och minst lika många till i publiken. Fett ös med baristor, latte art-världsmästare, baristamästare, rostmästare, baristaverktygstillverkare, kaffebarsägare och hemmabaristor (badcoffee.com representerade uteslutande denna kategori med Fredrik och Johan).

Vinnande ur kvällens throwdown gick Barista Fair Trades Lars Pilengrim. Stort grattis från badcoffee.com!

I det stora hela ser latte arten ganska risig ut en sån här kväll. Med det vill vi uppmana och uppmuntra ännu fler att komma och hälla nästa gång. Det är inget farligt.

Hade man hällt som hemma (se nedan) hade man lätt kammat hem vinsten som kvällens hällare, det är dock stor skillnad att stå där framför publik med ny maskin, ny mjölkkanna, nya koppar. Betydligt roligare att hälla på ett throwdown än hemma i köket är det sannerligen!

Har du själv några funderingar på dryckbärarens betydelse för din upplevelse som du vill dela med dig?

Vad tror du är viktigt att testa?

Kommentera gärna och ge oss lite hjälp på vägen. Vi tänkte ge oss på både espresso och cappuccino/americano, dv. både stora och små koppar.

Principen för tävlingen är enkel. 20 kronor i insats till potten. Extrahera två espresso i dubbelhandtag. Skumma mjölk i valfri kanna. Hälla två cappuccino.

Varje deltagare bedöms av de övriga deltagarna. Bäst för kvällen kammar hem pengarna i potten. Bonussponsor var denna kväll Johan & Nyström, som skänkte kaffe till topp 3.

1:a – Karin Hedberg, Kafé Marmelad (Göteborg)
2:a – David Ågren, Dag H (Köpenhamn) & DC, The Lounge (Falkenberg)

Wohoo, vilken kväll!!

Badcofffee.com’s egen Joakim fångade kvällen i rörliga bilder. Vi är mäkta stolta över filmen!

Malmö latte art throwdown 1 from joakim christoffersson on Vimeo.

En fantastiskt lärorik och rolig dag tillsammans med riktigt duktiga baristor.

Stort grattis till Liv & David från Coffee Collective respektive DAG H, Köpenhamn, till förstaplatsen! Karin Hedberg, Kafé Marmelad och David Molarin, riktigtkaffe.se, gjorde Göteborg och Sveriges kaffenördar stolta genom en fin andraplats. Stabilt som vanligt för Nick & Johan, Espressohouse, gav dem tredjeplatsen.

Förhandstipsen på ställen värda ett besök var Gimme! Coffee på Mott St., Ninth Street Espresso på, ja just det, 9th St. och självklart stället med det skojiga namnet, Café Grumpy, beläget på 20th St.

Amerikanerna är ju lite speciella när det gäller ytterligheter inom alla områden. Självklart även när det gäller kaffe. Espresso på menyn betyder helt sonika en trippel ristretto (21 gram) ner i enkelkoppen. En stor skillnad från våra svenska mikrorosterier är att kaffet rostas en hel del mörkare i USA. Mörkbruna, oljiga bönor à la Italian style.

Gimme! Coffee

Gimme! Coffee bjöd på ett litet ställe med skön atmosfär.
Betongbänkskivan påminde mig om Solde Kaffebar i Malmö. Kanske har Chris Owens, som tidigare jobbade på Gimme Coffee, lånat lite idéer från sina besök i Malmö? Kanske inte…

Dagens baristor var proffsiga, vänliga och pratglada. Ett härligt bemötande, i sann kaffebarsandra.

De rostar sitt eget kaffe på Gimme! Coffee. I sortimentet finns ett antal espressoblandningar och flertalet singlar. I kvarnen låg espressoblandningen Leftist. Kaffet var väldigt koncentrerat, med intensiva smaker – mörk choklad, mandel, honung, söt karamell. Me like! En riktigt bra start på dagen!

Inga mjölkbaserade drycker testades här. Dock såg de ut att kunna hantera ångan och kannan precis enligt de moderna skolböckerna.

Ninth Street Espresso

Ett riktigt ”hard core”-ställe! La Marzoccon hade fått ett nytt utseende, klädd med svart vinyl. Baristorna vid maskinen var lagom sura och inte särskilt pratglada – förmodligen mest på grund av att de inte hade förmågan att prata samtidigt som de skummade mjölk. Ganska trist när, man som långväga gäst, berättar om att man sett fram emot ett besök på deras beryktade kaffebar och gärna vill snacka kaffe och ta ett gäng bilder.

Välkända Stumptown Coffee Roasters levererar kaffe till Ninth Street Espresso. I kvarnen körde de med espressoblandningen Hair Bender. På hyllan fanns flertalet singlar att köpa med sig hem, samtliga dessa rostade av Stumptown.

Kaffet smakade bra. Väldigt färskrostat, endast 4 dagar “gammalt”. Det var ingen perfekt kopp jag fick, men den var absolut bra. En välbalanserad blandning med trevlig syra.  En aning för mycket vegetala (gräs, hö) smaker. Kanske skulle låta kaffet vila någon dag till? I cappuccino doldes de oönskade smakerna dock väl. Finfint skummat, söt och god smak.

Café Grumpy

Ett mysigt hak, inte långt från pulsen på Broadway och folkmassorna på Times Square. Skönt att kunna fly hit för en riktigt god kopp! Ambitiöst till tusen, med 2 x Clover, Synesso Hydra-maskin (senaste tillskottet i Synesso-familjen), Mazzer Robur Doserless och trevliga, pratglada baristor. Dessutom levde deras egna Grumpy-kaffe upp till förväntningarna som stämningen på stället ingav.

Manlige baristan kände mycket väl till våra skandinaviska framgångar i WBC och hade själv planer på att ställa upp i uttagningarna i en snar framtid. Förklarade ingående om colombianen och etioperna som fanns i espressobladningen

Espresson var välextraherad och välsmakande, och  i cappuccinon var kvaliteten på mjölkskummet enligt min standard - bra!